Två halsdukar

Min rödbrokiga halsduk blev färdig häromveckan och fick följa med på utflykt till Vadstena. Det är munkträdgården med alla klosterliljor i bakgrunden.












Mönster: Corrugator, ett alldeles utmärkt mönster som jag säkerligen tar till igen nästa gång jag vill sticka en helt vanlig halsduk. Det är hur enkelt som helst och ger ett tjockt, fluffigt, liksidigt och icke krullande resultat.
Garn: Cherry Tree Hill Sockittome, 80% merinoull och 20% nylon. Lite nylon i ett sockgarn (vilket det här ju är tänkt som) tycker jag är bra, närmast nödvändigt. De flesta nylonblandningar jag har träffat på brukar dock fortfarande se ut som ullgarn. Det här ser ut och känns snarast som 50% akryl, fullt av små glansiga syntetfjun. Dessutom visade det sig vara ganska ojämnt i tjockleken. På det hela taget kändes det lite billigt (vilket det inte precis var). Jag är lite förvånad eftersom till exempel CTH Supersock verkar vara väldigt populärt.









Jag är tillräcklig nöjd i alla fall. Inspirerad av det vackra vårvädret (ja, det här var alltså för drygt en vecka sedan) började jag på en ny halsduk, Helleborus i vårgrönt mohairgarn.












Ack ja, tänk när man kunde se trädgården och inte bara en massa snö...

F som i...

... flätor. Min favoritteknik. Jag undrar hur den första som kom på idén tänkte. Hur kommer man på tanken att ta undan ett par maskor och sticka dem lite senare? Fint blir det i alla fall, från de allra enklaste flätorna till de mest komplicerade trasselmönstren. En stor fördel är också att jag både tycker att det är jättesnyggt och jätteroligt att göra. Det sammanfaller inte alltid inom handarbetets värld. (Jag tycker till exempel att det är jätteroligt att virka små runda spetsdukar. Jag säger inte mer om det.)

Det finns mängder av mönster med flätor jag drömmer om att sticka så smånigom. För att bara nämna några: Sockorna Cable net med små små flätor kors och tvärs, halsduken Palindrome som har flätor som är likadana på baksidan, finska långkoftan Louhi och förstås underbara tröjan Rouge.

På senare tid har jag också lärt mig att sticka flätor utan att ta hjälp av en extrasticka. Jag är inte helsåld på metoden men ibland tycker jag att den underlättar betydligt. Det är i alla fall väl värt att prova - kolla t ex på Wendys lektion om du inte vet hur man gör!

Konståkning och Rosedale

Jag behövde en TV-stickning till konståknings-VM så den för länge sedan påbörjade koftan Rosedale fick komma fram ur sin korg. Numera finns det ytterligare en ärm och en början på det stora fram- och bakstycket. Herrarnas friprogram var dock lite för spännande att sticka till. Först lade jag upp, stickade ett varv och upptäckte att det fattades två maskor. Gjorde om, stickade två varv och insåg att jag hade fel sticka. Nu tror jag att jag är på rätt väg i alla fall.









Jag gör vanlig resår istället för tvåfärgad, och framkanterna och kragen ska nog inte heller bli riktigt som i beskrivningen. Trevlig, enkel, snabb stickning. När man gör rätt vill säga.

E som i...

... egocentrisk. Något jag ibland kan önska att vore i lite större utsträckning när det gäller stickning. Nu när jag hade stickat färdigt mormors sjal hann jag faktiskt göra färdigt en halsduk till mig och börja på ytterligare en, men sen kom jag plötsligt på en födelsedagspresent till som måste stickas. Den enda tröja jag har stickat färdigt i modern tid var till Peter. Garnet som jag hade tänkt skulle vara till en sak men som inte passade till det - kan jag sticka en julklapp till någon av det, kanske?

Nej, det är inte så att jag aldrig stickar saker till mig själv. Men ganska ofta känns sakerna till andra mycket viktigare. Personerna jag stickar till brukar bli så glada för sina saker. Det är nog där skon klämmer - jag är inte tillräckligt tacksam när jag får något hemstickat av mig!

Färdig sjal

Äntligen är sjalen färdig! Jag fick jobba på lite extra på slutet för att få den färdig i tid till mormors 85-årsdag. Här syns den utspänd i all sin prakt. Jag fick åka och köpa ett extra paket pusselbitar för att den skulle få plats.









(I fall någon skulle ha missat det kan jag upplysa om att pusselbitarna är i ett skumgummiaktigt material och egentligen avsedda att hoppa hage på, men är alldeles utmärkta för att spänna ut stickningar på. Mina kommer från Biltema, men det finns kanske på fler ställen.)

Mönster: Faroese shawl av Marilyn van Keppel, ur boken A gathering of lace av Meg Swansen.
Garn: Gästrike 3-trådigt från Järbo, 100% ull, ca 450 g (900 m). Mjukt och skönt, lättstickat, prisvärt (49 kr för 100 g). Det ser lite trist ut när det ligger i hyllan i affären (särskilt som färgutbudet begränsar sig till vitt, grått, grått och grått) men efter att ha varit i närkontakt med det är jag mycket förtjust och kommer säkert att använda det fler gånger.

Storleken blev perfekt. Jag har stickat två trekantssjalar tidigare och de är båda för små. (Den ena är i och för sig alldeles lagom som halsduk.) Den här räcker att svepa in sig ordentligt i.












Nu är den paketerad och på väg till jubilaren.












Jag är nästan lite avundsjuk.