Efter min hyllning till den aviga maskan känns det lite fånigt att presentera de två projekt jag för närvarande koncentrerar min energi på. Inte en avig så långt ögat når...
Mest av allt jobbar jag på en stor grå sjal som ska bli en 85-årspresent. Mönstret är Faroese Shawl ur A Gathering of Lace och garnet är tretrådigt Gästrike från Järbo. Det är enkel och behaglig stickning som passar bra framför TV:n men jag får medge att den börjar bli lite tjatig nu. Tur i alla fall att varven blir kortare och kortare.
Enligt det utmärkta excelark jag har laddat ner från Rose-Kim Knits (se Shawl Progress Calculator i högerspalten) har jag nu tagit mig genom 72,6% av hela härligheten. Det stämmer nog inte exakt eftersom sjalen inte är riktigt trekantig men det känns i alla fall bättre än att konstatera att jag bara har gjort knappt hälften av varven. Framförallt känner jag mig förvissad om att garnet kommer att räcka vilket är mycket lugnande. När man stickar en sjal som börjar med de längsta varven duger det ju inte att strunta i några varv på slutet om garnet börjar tryta.
För stunder när det behövs en ännu enklare stickning (t ex dagen efter att man var på fest till 4 på morgonen...) har jag en okomplicerad halsduk att ta till. Mönstret Corrugator är garanterat okomplicerat och mycket snyggt i sin enkelhet. Snyggt på båda sidor, härligt tjockt och fluffigt, krullar sig inte i kanterna. Jag tror att det här kommer att bli mitt nya standardmönster för helt vanliga halsdukar.
Garnet heter Cherry Tree Hill Sockittome och är som namnet antyder avsett för sockor. Jag köpte det på IKnit i London i höstas för att matcha en kappa jag hade köpt tidigare samma dag. Klart att alla ytterplagg måste ha egna matchande accessoarer! Frågan är bara varför jag inte köpte garn till mössa och vantar också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar